Jag har ljugit och låtsas, det kändes som jag levde på det. Men med en inre trygghet inser man ju att de flestat är så upptagen av sitt eget att det inte bryr sig om hur jag ser ut och vad jag säger. Jag har gjort det för att verka smartare. Ju ner otrygg jag känner mig, desto mer reserverad och mindre äkta blir jag. Jag har som princip att undvika personer som jag har svårt att vara mig själv med. Men någon gång måste man gå mot och göra det man är rädd för att övervinna och utvecklas. Känslan att bli övergiven skrämmer mig, jag tror alla har haf den smärtan när man blir övergiven mer eller mindre. Jag vill göra allt, jag går ständigt i samma fälla. Jag planerar in saker i pur entusiasm och sedan håller jag på att stupar innan jag genomfört allt. Familj och vänner blir lidande, tyvärr! Det är inte förens man blir medveten om det man kan göra något åt det och samtidigt har jag ibland svårt att förstå hur jag skall klara allt. Jag måste ställa mig frågan, vad är viktigt för mig? Gör jag detta för mig själv eller för någon annan? Är jag orolig för att dom skall sluta tycka om mig eller inte fråga igen. Alla har drömmar och gör man inget åt dom så kommer man aldrig uppnå dom heller. Alla har bra människor runt om sig och det gäller att ta reda på vilka dom är och ta bort dom som inte ger energi och bara gör allt värreIdag har vädret varit underbart. Jag och melwin har varit ute i friska luften och bra härligt var det. Nu har vi ätit lite mat och nu blir det vila en stund.